Vikten av rätt Vitaminer vid depression

När jag var 17 år blev jag skalperad... Jag har ett ärr tvärs över pannan som minne av det - men det största ärret är osynligt, det ligger på insidan av pannan.

"Posttraumatiskt stressyndrom". Det visste man nog inte vad det var när jag fick det 1980. De lappade ihop mig och skickade hem mig att fortsätta som vanligt... men det gick inte, jag isolerade mig, grät och sooov. Två månaders frånvaro från skolan kändes övermäktigt att ta igen, så jag slutade. Mamma var arg.

Att jag hela mitt vuxna liv mått som sämst under vinterhalvåret, sovit, ätit godis, skrivit morbida dikter, gråtit och varit trött ända in i själen - hade inget samband med olyckan - väl?... Tjugo år senare klarnar bilden. Till slut lägger systemet av och fasaden krackelerar. Och tur är väl det, för det är rätt jobbigt att fasa för en årstid som kommer lika regelbundet som julafton. Man kommer inte undan liksom.

Vi åker på en isig kurvig januariväg och får sladd, glider över vägen mot en mötande lastbil... Krocken slungar mig från baksätet tvärs över framsätet och in i framrutan och spräcker hål i skinnet nästan hela vägen runt huvudet. Min vänstra käke går av, blodet rinner över mitt ansikte och min hjärna har åkt karusell. Något hände som ändrade min hjärna, den blev en ledsen hjärna efter den dagen.

Jag var väl ingen muntergök innan heller men den sorg som jag sedermera, tjugo år senare, fick veta var en depression, var något helt annat än att jag var en blyg, känslig och osäker unge som ibland verkade bära hela världens sorger på sina axlar. Jag bar på sorg efter min pappa som dog när jag var liten och det kan ha legat latent under ytan och skavt och med ett allvarligt obearbetat trauma tillagt så blev det hela för mycket för hjärnan när vintern kom och D-vitaminnivån sjönk drastiskt.

Jag kraschade in i väggen 1999 & var hemma ett år. Provade olika psykofarmaka men hade svåra biverkningar och klarade mig utan i ett par år till. Jobbade halvtid men mådde inte bra. Provade ljusterapi, samtal av olika sorter och några år senare kände jag mig matt och gav upp mitt inre motstånd mot psykofarmaka och började med Zoloft. Jag märkte själv att jag kunde dra ner på dosen under sommarhalvåret och ökade den under vintern. Men som renlevare har jag alltid undvikit tabletter även som ung och ville egentligen hitta något annat som fungerade för mig. Men det tog ett tag till... Tills informationen kom till mig genom böcker och föredrag på YouTube.

Det tog 30 år att komma fram till att jag haft näringsbrist hela mitt liv. Kopplingen har jag fått göra själv och den har att göra med, i slutänden, tarmens förmåga att ta upp den näring man får i sig. Så det gäller att tillgodose tarmens hälsa med massa goda bakterier: probiotika och enzymer, syrade produkter och en grön kost för att tarmen ska kunna jobba som den ska med vad man stoppar i sig.

Jag bad att få ta prover för två år sen när jag tröttnade på att känna mina armar och ben domna bort efter att jag sprang en stund på löpbandet. Jag hade järn- och D-vitaminbrist. Doktorn gav mig järntabletter men sa att D-vitaminet skulle ju automatiskt fyllas på nu när det var sommar! Så lite visste (vet?) läkarna då. Nu har jag hört att fler och fler får rekommendationer av sina läkare att ta tillskott av D-vitamin, så även läkarna har börjat lyssna på rönen om kroppens behov av rätt näring och inte bara psykofarmaka.
Hur som helst, jag köpte ändå D-vitamin och gick hem och började läsa på om bristsymtom. Oj, vad jag fick svar på varför jag var trött och orkeslös! Järn och D-vitamin behövs för att transportera ut syret i kroppens periferier. D-vitaminet stimulerar bildandet av signalsubstansen Serotonin (som reglerar bl a humör och sömn). Även annat behövs så som Omega-3 (jag tar vegansk linfröolja & chiafrön t.ex), B-vitaminer -särskilt B12, B6 & folsyra, Zink och Magnesium, Selen, Aminosyror som t.ex L-Tryptofan.

Efter tre månader märkte jag själv en betydande positiv förändring och dessutom började folk kommentera att jag fått långt och tjockare hår. Jag har sen 90-talet undrat varför mitt hår inte längre växte som i tonåren. Samtidigt la jag om min kost successivt när jag började läsa till Ayurvedisk kostrådgivare. Jag slutade med mjölkprodukter och gluten och la till ännu mer råkost. På hösten kom inte min nedstämdhet som den brukade, jag blev inte lika trött och håglös. 
D-vitaminet kan lagras i kroppen uppåt tre månader om man solat. Det är därför värsta dippen kommer framåt december och varar till mars nån gång. Jag har tidigare tagit högre doser under vintern, uppåt 6-8000 IE/dag (men behöver inte det längre 2014, och är även försiktig då det höjer t.ex kalciumvärdet) och trappar ner till sommaren då jag tar 2000 IE/dag om jag inte är i solen så jag blir brun eller det är en regnsommar. Jag kan nu dra ner på dosen har jag märkt, och tror att det beror på att tarmen kan ta upp mer näring än tidigare p.g.a min "detox-lifestile" de senaste åren.
Och tidigare så tog jag ju höga doser Zoloft på vintern vilket idag känns helt galet när det egentligen, för mig, till stora delar handlade om en obalanserad tarm (det är ju dessutom i magen som serotoninet tillverkas och inte i hjärnan där det sedan har effekt) och den effekt det ledde till i form av näringsbrist och då framför allt D-vitaminbrist. Min känslighet och låga förmåga att hantera överraskande, oförutsägbara stressutlösande händelser i livet får jag dock leva vidare med, men jag har hittat ett alternativ som jag använder i perioder av obalans i sinnet och det är naturmedlet 5-htp, som hjälper till att höja serotoninvärdet. Det fungerar väldigt bra för mig.

Det tog över trettio år för mig att förstå vad min kropp sa med sin trötthet, sin sorgsenhet... Insikterna innebar ännu ett steg närmare att förstå min kropps språk.

När man vet bättre - gör man bättre.


Min andra blogg: Springboard to heaven

Så här säger Wikipedia:
Posttraumatiskt Stressyndrom, PTSD, är en form av ångeststörning som kan uppkomma efter ett trauma, i synnerhet sådana som innefattar dödshot alternativt varit katastrofartade. PTSD kännetecknas av hög ångest- och stressnivå som uppkommer inom ett halvår efter traumat.
Stress-sårbarhetsmodellen är en teori om uppkomsten av vissa sjukdomar och ohälsa, som utgår från att människor har olika medfödda och förvärvade förutsättningar att klara av fysisk eller psykisk stress vilket är avgörande för huruvida man utvecklar t.ex psykisk ohälsa eller autoimmuna sjukdomar till följd av detta. Individer har sålunda olika förutsättningar att klara av sådana fysiska och psykiska stressorer som t.ex droger, infektioner, hot, deprivation, arbetsrelaterad stress, livskriser eller tillfällen av jagsvaghet. För somliga behövs endast en mindre stress för att utlösa ohälsa, medan andra klarar större belastning utan att reagera. Stress-sårbarhetsmodellen förklarar både varför somliga blir sjuka av viss stressor och vilken ohälsa som individen kommer att drabbas av.




                                                                                    Namasté